Josefin Kullberg

Åtta i morse påbörjades färden mot Falun. Och vilken kul dag det varit! Halv två drog starten igång, och vi hade riktigt bra platser. Johan Olsson gjorde verkligen ett dunderlopp! När fristilsdelen började, fick vi flytta oss, vilket resulterade i sämre platser. Visst, man ser bättre på teven, men stämningen i Falun var helt amazing!! Fick såna galna rysningar. Och Calle körde grymt han med, och spurten mot Northug var otroligt spännande! Dagen har varit toppen, men nu ska det bli skönt att komma hem. Härligt med silver!!

 

Att vakna upp utvilad vid niotiden, var härligt! Gårdagen var en social dag då jag passade på att umgås med underbara människor. Nu sitter jag framför teven med hårfärg i håret. Håret växer likt orgäs... Ska snart gå och skölja ur färgen och sedan ta tag i dagen. Jag ska bort till mormor och prova vinterkläder inför fredagen, då vi ska iväg och se herrarnas stafett. Sedan skall damenas 10 km ses innan jobbet kallar!

 

 

Vi måste prata. Vi måste ta ett snack, känner jag. Vi behöver reda ut en del saker, hur vedervärdiga de än må kännas. Låt mig börja med detta: vi människor är inte odödliga, men kom alltid ihåg, vi tar oss igeom allt, förutom det där sista som faktiskt får våra hjärtan att sluta slå. Allt annat i vår värld tar vi oss igenom, på ett eller annat sätt. Vi människor är rätt fenomenala, det kan kännas som vi är helt ihåliga, förstörda och krossade, men ändå andas vi, finns och lever. Vi klarar allt förutom det där sista som faktiskt tar kål på oss. 

 

Har du någonsin tänk: "Jag är inte den som..." och skakat av dig en obehagskänsla som sköljt över dig? Jag skulle gissa på att du nu sakta nickar, låter huvudet gå upp och ner några gånger. Ja, för vi har alla gjort det, trott att inget kan drabba oss. Vi har känt en knöl i bröstet och tänkt: "Jag är inte den som får bröstcancer." Vi har hört om att en skottlossning ägt rum i Göteborg medan vår son varit där och tänkt: "Göteborg är stort, det kan inte vara min son som skjöts till döds." Och vi har sett vår vän ta droger och tänkt: "Det är inte min vän som är drogberoende, hon bara tester." Ja, vi människor tror att inget drabbar oss, vi tror inte att det är vi som råkar ut för allt världen faktiskt skapar. Men det är vi. 

 

Jag, till exempel, var inte den som fick en ätstörning. Det fanns inte i min värld att jag skulle drabbas av något sådant. Inte ens när jag ljög och sa att jag åt, trots att jag inte gjorde det, var inte jag den som drabbades av en ätstörning. Nej, jag var fullt frisk, för inget sådant kunde drabba mig, trodde mitt dumma jag. Men det var jag som hade drabbats. Det var jag som hade fastnat i ätstörningsträsket. Det var jag som om nätterna kunde känna hur min själ flög iväg, hur jag nästan dog, för att kroppen knappt orkade, på grund av att jag inte åt. Det var visst jag som drabbades av en ätstörning, det tog mig bara en himla lång tid för mig att inse det. Jag är inte odödlig, jag kan drabbas av den ondska som existerar, lika väl som du eller någon annan kan det. För vi kan visst vara de som drabbas.

 

Jag säger inte att vi ska oroa oss i onödan. Vi ska inte vara livrädda för att sätta oss i en bil och köra, för att risken finns att det är just vi som blir inblandade i en trafikolycka då. Det jag säger, är att det är viktigt att vara medveten om stt det visst kan vara du som.... Drabbas av en hjärtumör. Bryter benet i slalombacken. Har en syster som blir mördad. Har en pappa som är alkohliserad. Får bulimi. Har en vän som kommer få drogproblem. Det kan vara vi, och det är viktigt att veta om.

 

Vi ska vara lyckliga över att vi lever och ta våra chanser för att må så bra vi kan. Vi måste våga att leva. Vi kan inte gå och tro att allt ont ska drabba oss, men vi måste ändå ha det i bakhuvudet. Och kom alltid, alltid ihåg att vi människor överlever allt. Vi tar oss igenom hjärtesorg och all annan skit. Det kan kännas som om du blivit överkörd av en buss och sedan trmpad på, men du kommer ändå bli bra till sist. Även om något hemskt inträffar dig, kommer du klara dig, kroppen kommer inte gå sönder i bitar på riktigt, även om det känns så. Det enda som verkligen dödar dig, är just döden. 

 

Ikväll blir det film och mys för hela slanten. Jag fick mig ett arbetspass imorn också, så tredje helgen i rad jobbar jag till fullo. 

 

Jag vet inte ifall jag berättat om vad jag gav Linnea när hon fyllde 17 år? Jag var - och är - så extremt nöjd över min present! När jag väl hade fixat den, så ville jag att hon skulle få den på ett roligt sätt, så därför fick hon sju olika lappar som gav ledtrådar till själva presenten. 

 

 

Bild 4.

 

Man måste vara två för att kunna gunga gungbräda, eller hur? Detsamma gäller när det kommer till vänskap. Vänskap är inget man får, det är något man skapar. Det handlar om att ge och ta lika mycket, ställa upp för varandra. En vän är någon man kan vara sig själv med till 100 % och det känns som det mest naturliga i världen. Det är fascinerande hur man kan klicka med någon. Man har kanske inte alls samma intressen, eller ens likanar varandra på ett endaste sätt, men man delar en sak: man gillar varandra, man gillar att umgås och spendera tid tillsammans.

 

Som vän måste man stötta, finnas där när det såväl är bra, såväl som när det är dåligt. Man ska vara en klippa i stormen, solen i mörkret. Men det är inte bara en av två som ska vara det, det gäller från bådas håll. Om det bara är en som ger, kommer denne antagligen tröttna till sist. Man måste uppskatta sina vänner, göra saker för dem, antingen via ord eller handlingar. De gånger då tuffa perioder uppstår, och då ens vän faller, måste man hjälpa hen upp på fötter igen. När hen går igenom ett helvete är det okej att hen bara tar och tar, tills hen åter är stark nog för att kunna ge. Hur jobbigt det än må vara, är det ens plikt som vän att finnas där och ta emot sin vän, innan hen faller alldels för hårt och går sönder på alla tänkbara sätt. Men man kan inte vara den vän som i år och dagar står och ger, till sist måste man faktiskt förvänta sig att sin vän också börjar ge, annars är det inte längre en vänskap, då är det bara vänskap från ena hållet, och den andre som kallar sig för vän, är rent utsagt en idiot. Vänskap är när båda ger sitt allt, inte när en tar det lugnt, och den andre slits i stycken.

 

Det gäller att kämpa för att hålla en vänskap vid liv. Man kan inte tro att den för all framtid kommer att finnas, bara för att den en gång har gjort det. Man kan tänka sig att vänsap är som en människa - den måste matas för att hållas vid liv. Man kan inte bli bästa vänner, sedan skita i det hela, och därefter tro att man fortfarande är det. Man måste precis som i en kärleksrelation, se till att gnistan fortfarande finns där, så att den inte slocknar och allt dör ut. 

 

Vänskap är något vackert, men även något mycket skört. Man måste vårda den, se till att den mår bra. Vänskap är inget som bara dyker upp helt och hållet. Visst kan en människa komma in i ens liv, men försöker man inte få den att stanna, kommer den att gå, och en vänskap som skulle ha kunnat bli, kommer gå i spillror. Vi måste visa vår kärlek till varandra, vara snälla, men även vara redo att förlåta och faktiskt kunna ta en del skit ibland. Vänskap är inget man får, det är något man skapar - helt och hållet tillsammans, 

 

+ ... jag alltid velat gå på en Britney Spears-konsert. Det ligger på min before I die-lista!

+ ... jag vill pröva på att bära hårfärgen koppar någon gång (en kulör jag ännu inte testat).

+ ... jag tror och hoppas att vi återföds när vi dör. Om allt blir svart i slutet, känns det väldigt ovärt och trist.

+ ... jag tycker det är jätteroligt att se på vintersporter! Längsskidåkning och hockey är favoriter!

+ ... jag oftast har så många planer och idéer att jag aldrig vet vart jag ska börja.

+ ... levande ljus är ett litet beroende jag har. Jag tänder alltid ljus! När jag äter frukost, sitter vid datorn, läser en bok... ja, jämt!

+ ... jag är väldigt spontan av mig, men älskar att planera saker när jag väl bestämt något. 

+ ... jag gillar verkligen att läsa en såndär superduperbra bok, men när jag väl läst en, tar det extremt länge för mig att fasta för en bok igen. Detta gör att jag oftast halvläser några böcker i några månader, sedan sträckläser jag en på några dagar, för att den är så grym.

+ ... jag tycker det är obehagligt att simma där jag inte når botten, jag tror någon ska greppa tag om mina fötter.

+ ... jag tittar alltid under sängen innan jag ska sova. Jätteknäppt, jag vet, och om någon skulle vara där, vet jag ändå inte vad jag skulle göra. 

+ ... jag är väldigt förlåtande. Jag orkar inte bråka, helt enkelt. 

+ ... jag fascineras av människor som är duktiga, som är väldigt bra på saker. Folk som kan sjunga, måla, är tekniska, osv. Och det bästa är ju att alla människor är bra på något! Talanger och kunskap imponerar helt enkelt på mig! 

 

 

Glasögon är något av det snyggaste som finns. Sätt rätt par glasögon på en person, och denne blir 10 gånger snyggare. Det är så galet fint! Iaf, i måndags hittade jag två par glasögon - rättare sagt solglasögon. Jag passar vanligtvis inte alls i glasögon, vanliga som solglasögon, men då hittade jag till och med 2! Åh, är så nöjd. Dessa ska jag rocka i vår och sommar! 

 

Jag väntar på att familjen ska ta och dyka upp här hemma, det blir rätt långtråkigt utan dem. Ikväll ska jag, Oscar, Linnea och Lovisa dra till kinan på mat och sedan tänkte vi köra på en spelkväll! Så skoj!!

I morgon jobbar jag heldag, vilket ska bli super! Det har känts så trögt på jobbfronten, då jag haft så klent med jobb, men nu börjar det ändå se ljusare ut! Ja, allt löser sig och blir bra till sist, hur det än slutar. Så är det. 

 

De gånger då man ger allt. De gånger man tar till alla knep. De gånger man lägger sin själ i det man gör. De gånger man försöker så mycket det bara går, men det ändå inte blir rätt. Vi människor gör misstag. Nämn en människa som aldrig sumpat det någon gång, som inte förstört något som varit vackert, och jag lovar att bli tyst. Men du kan inte komma på någon, eller hur? Nej, för vi gör fel ibland. Allt kan inte gå rätt. Och då finns två val: försöka laga det som gått sönder, eller låta det vara.

 

Jag har varit en idiot då och då, gjort saker som jag ångrat. Svikit människor, sagt saker som ger mig magont. Jag är inte perfekt, jag har gjort enorma misstag, och kommer säkert göra några till innan jag säger tack för mig på denna jord. De gånger jag sumpat det helt, har jag alltid försökt att fixa det. Jag hatar bråk och dumheter, jag vill få allt att bli som det var från början. Jag vill att det ska bli bra igen. För det vill man väl? Man vill göra det som gick snett, rakt igen. Jag har då när det blivit fel, gett allt, kämpat så att jag till sist legat utslagen på golvet och undrat vad jag håller på med. 

 

En gång gjorde jag något som ställde till det rejält. Min värld, och även andras, rasade mer eller mindre samman. Det var kanske inte det värsta man kan göra, men det var ändå dumt. Jag bad om ursäkt, köpte presenter, visade att jag vill ställa allt till rätta. Jag kämpade och slet så att kroppen värkte. Det verkade gå vägen, och det gjorde mig glad. Men så började jag se saker. Jag såg hur den jag sårat, sårade mig. Den hörde inte av sig, uteslöt mig från saker. Den personen hade inte lagt det bakom sig, som jag trodde att hen gjort. Denne person var fortfarande sårad och jag kunde inte göra något mer. Jag hade gjort allt jag kunnat. Och det hade inte hjälpt.

 

Detta gnagde på mig, slet mig i stycken. Jag hade på riktigt gjort precis alla saker som skulle kunna göra det jag gjort, bra igen. Men ändå hjälpte det inte. Jag grät, var arg, förskte ännu lite till. Men det funkade inte. Man kan inte mata någon som aldrig blir mätt, om man uttrycker sig så. Till sist kände jag att det fick vara nog. Jag kunde inte lägga energi på det hela längre. För vet ni vad? Man kan försöka, men ibland måste man ge upp och le igen. Jag mådde inte bra av att försöka och aldrig se några resultat. En dag bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag lovade mig själv att glömma det som skett, sluta lägga energi på den människa som ändå hade byggt upp en mur som jag inte skulle kunna ta mig igenom. För man kan inte hålla kvar något man egentligen inte har. Man kan inte slösa energi på något som gör en ledsen. Man måste låta vissa saker vara åt helvete, för att själv kunna bli hel igen. Så du kan försöka ett tag, men till sist måste du släppa taget om det inte går, för din egen skull. För att du ska kunna le och känna lycka igen. Varför gräva sig djupare nedåt, när du kan klättra upp för stegen och må bra igen? 

 

Efter att jag slutat igår, åkte jag hem för att umgås med familjen. Sedan dök Oscar upp och vi drog med oss mamma och hennes vän ut på en biltur, mitt i natten haha. Därefter blev det lite vin framför musikkanaler till 03.00. Det låter som on det vore väldigt livat, då vi var uppe så länge, men det var lugnt, då jobbet kallade vid tio. Jag gör dygnet idag, så är inte hemma förrän imornbitti. Då väntar en Karlstadstripp! Känns som om jag alltid är där...

 

Fredagsfeelingen är på plats och jag är redo för en kväll med familjen och massa mys! Dagen har verkligen gått snabbt. Vet dock inte riktigt vad jag har haft för mig, förutom att hämta Linnea i skolan. Och så har jag som så många gånger förr funderat över min framtid. Det känns som om jag haft en stensäker plan i hur många månader som helst, men nu börjar jag att tveka. Det finns ju så mycket jag vill! Och denna vecka har jag verkligen funderat på att göra både det ena och det andra... Jag har varit inne på allting - från att starta företag, till att åka på språkresa, från att flytta till Australien i höst, till att börja studera. Det kommer bli spännade att se hur det slutar! Men som jag alltid säger: till sist blir det ändå alltid bra, hur det än blir! 

 

Redan halv fem klev jag upp i morse. Oscar skulle in med sin bil till Karlstad tidigt, och jag och mamma ville med som sällskapsdamer - och för att shoppa, förstås. Idag har jag skrattat så att det stått härliga till! Oscars snopna min när han insåg att hans lånebil var en skruttig Ford, och inte en Saab (han kör inget annat), var oslagbar. Hela bilen är som ett stort skämt, haha. Men den gav oss iaf glada miner! 

Det blev en snabb visit, men vi hann med ett varv inne på Bergvik och även ett inne på IKEA. Och självfallet blev jag en del saker rikare! Fyndade ett riktigt fint halsband dom jag kan visa senare. 

Jag har gått och trott att mitt hår varit starkt och slittåligt helt av sig själv - men så en dag tog mina favorithårprodukter slut, och mitt hår blev torrt och tråkigt. Jag kan helt enkelt inte leva utan dessa två produkter. Den ena är som ett leave in-balsam, och den andra är en hårolja. De är fantastiskt bra! Både gör håret mjukt, lent och fint - och de doftar riktigt gott! 

 

Lanza healing oil hittar ni här, och Uniq One All In One Treatment hittar ni här. Båda produkterna innehålle värmeskydd, och de får håret att torka snabbare. 

 

Hej på er igen, efter ett tags frånvaro! I fredags jobbade jag ca 20 timmar i sträck och igår hängde jag hemma hos än vän ända tills i morse, så jag har haft en del för mig. Åhh, jag var så galet trött när jag kom hem. Hoppade i badet och läste, satte sedan på myskläder och kollade på serier med syrran, och efter det somnade jag i 3.5 timmar.... Hur jag ska orka somna i natt, är en fråga. 

Nu ska jag sätta på en ny serie jag börjat följa och koka en kopp te. Nu laddar vi inför februari och den kommande veckan!!