Josefin Kullberg

 

"Men kom igen, det är klart att du ska testa! Bara en gång! En snabbis, liksom! Bara prova för att se hur det är!". Så har det låtit många gånger, när vänner eller bekanta stått och viftat med ett cigarettpaket mitt framför näsan på mig. Ibland händer det nästan att de försöker trycka in en cigarett mellan läpparna, men då kniper jag igen min mun så hårt att jag biter mig i läppen. Aldrig, inte en endaste gång, kommer jag föra en cigarett mot min mun och ta ett bloss. Aldrig någonsin. 

 

Jag har aldrig sagt ja till en cigarett. Jag har aldrig rökt, vilket jag är stolt över. Jag känner inte många som dagligen röker, men på fest väljer de flesta att ta en cigg. På något vis är det som om det är mer okej då. Eftersom det är under fester, då när människor har druckit alkohol, som cigarettpaketen kryper fram, så är det även då som tjatet om att man bara ska prova en cigg, börjar. För fulla människor är lite jobbigare än nyktra, så är det bara.

 

Som liten tyckte jag att det var snyggt att röka, det var något jag ville göra när jag blev vuxen. Vad är det för konstigt resonemang, kan jag tycka nu? Antagligen hade jag sett hur vuxna gjorde så i filmer. Men med tiden blev jag som tur va klok. Folk får röka om de vill, det är upp till var och en, men jag kommer aldrig att göra det. Den stora anledningen beror på min farfar som drabbades av kol. Jag fick verkligen se hur denna sjukdom som så många rökare drabbas av, dödade någon. Men det var redan innan som farfar fick kol, som jag fick se vilka förödande effekter rökning kan ha. Min farfar var rullstolsbunden. Varför? För att man var tvungen att kapa av hans ben från knäna, just för att blodtillförseln inte var nog bra, vilket berodde på rökningen. Så redan innan han fick kol, förstörde rökningen honom. Och han hostade och hostade. Ni vet, sådan hosta som bara rökare kan få - rökhosta. Och till sist fick han kol. Det sorgligia i det hela, var att han fick kol när han hade slutat att röka, men den berodde självfallet på rökningen ändå. För varenda cigarett räknas, varje cigarett förstör. Det pep och visslade när farfar andades, han fick inte den luft som kroppen egentligen ville ha. Lungorna orkade liksom inte. Den sista tiden, vilket var en mycket lång tid, bodde farfar på sjukhuset. Och till sist tog kolen honom. Han dog på grund av den där förbaskade rökningen. 

 

Nog för att det var hemskt att farfar dog så som han gjorde, men det är nog mycket tack vare det som gjort att jag inte rökt en enda cigarett i mitt liv, och heller aldrig kommer att göra det. Jag har sett hur illa det kan gå, Ni kanske han personer i er omgivning som röker, och kanske är det de som hamnar där med avkapade ben och för lite syre. Tänk en gång extra innan du tar den där cigaretten. Är det verkligen värt det? Jag har i alla fall gjort ett val, och det är: Jag säger tack, men nej tack, till giftpinnen som dödar mig.