8/5-15


Igår efter fikat for vi till aulan för att se en föreläsning som en av de som överlevt förintelsen höll i. Det var intressant, men jag var en aning trött, så att sitta still i nästan 3 timmar, var kämpigt. Man kan inte ens föreställa sig hur hemskt det måste ha varit att uppleva något sådant, sådan psykisk och fysisk smärta. Mista hela sin familj och tvingas gå igenom sådana grymheter. Det är viktigt att vi minns förintelsen, för något liknande får aldrig igen inträffa. Vi måste föra berättelserna vidare, i all evighet, för det är viktigt, så oerhört viktigt! Det är en vidrig del i historien, men ack så viktig att minnas.

Nåväl! Fredagen är nu här och maj susar fram. Jag har just fixat mig i ordning. Begravning står på schemat i dag. Usch, det är alltid jobbigt. Det är ingen jag haft någon jättenära relation till som gått bort, men jag känner ändå att jag vill närvara, då det är släkting till familjen. Och efteråt, när man sagt ett sista farväl, brukar det ändå bli en fin och trevlig tillställning. Ett sätt att minnas, och faktiskt även kunna skratta åt gamla minnen. 

Efter begravningen ska jag göra nåt jag nog aldrig trott att jag skulle göra som nittonåring. Gahh, det är lite sjukt, och nästan lite för spontant. Men mer om det senare!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0