Allrummet i huset.
Det sägs att prästfrun Märta Hedlund (damen på bilden), som dog i barnsäng i huset när hon skulle föda sitt elfte barn, spökar på gården. Hennes make sörjde henne såpass att han hämtade henne från bårhuset och vårade henne i prästgården en längre tid.
Gungstolen ni skådar där uppe, ska tydligen gunga av sig själv. För länge, länge sedan satt en präst i den, och helt plötsligt slängdes prästen ur gungstolen. Han satte då sig åter i stolen, men när han då för andra gången slungades ut ur stolen, skippade han att sätta sig där en tredje gång.
Det sägs att en piga i huset blev med barn med en präst, och att hon då skall ha blivit inlåst i skafferiet tills barnet fötts. När ungen väl var till världen, skall pigan ha kvävt det, och sedan begravt det vid husknuten. Tydligen ska man kunna höra barnaskrik om nätterna.
Gula rummet.
När vi var här för tre år sedan, tyckte mamma att detta rum var lite läskigt. Hon tror inte alls på spöken och sådant, men hon har erkänt att hon antagligen skulle vara en aning mörkrädd i detta hus om hon tvingades övernatta.
Blå rummet.
Detta rum är det många som påstår är det värsta. Männiksor som har satt ihop de två enkelsängarna till en dubbelsäng, har sedan hört hur det låtit ordentligt, sedan gått in i rummet och upptäckt att sängarna varit hopslitna. Många tycker även att bilden på pojken i rummet är skrämmande. Tydligen ska gossen på fotot kunna ändra ansiktsuttryck, dessutom ska många som fotar av fotot, få suddiga bilder.
Gråterskornas rum.
Efter att vi gått ett varv i huset, gick vi ett varv ute på kyrkogården. Turen dit blev dock snabb, då knotten åt upp oss. På väg tillbaks till huset började regnet droppa ner, och slutligen, framåt kvällen, spöregnade det. Väl åter vid huset, gjorde vi oss hemmastadda i Gråterskornas rum, det rum vi skulle sova i. Det sägs att tre gråtandes kvinnor ska kunna uppenbara sig i soffan, men vi såg dem tack och lov aldrig.
Vi spenderade rätt mycket tid åt att ligga i sängen (som var så galet skön) för att läsa ur gästböcker. Rätt tidgt på kvällen hörde vi det första konstiga ljudet: lätet av att någon knäppte på väggen. Efter ett tag tycktes Oscar även höra någon som rullade en kula uppe på vinden.
När klockan blivit en del, förflyttade vi oss till allrummet på övervåningen. Det var så mysigt där, fin inredning, regnet smattrade mot fönstret och huset knakade. Vi fortsatte att bläddra i gästböcker och invänta att något oförklarligt skulle ske, men klockan gick och inget hände. Till sist gick vi och la oss och hoppades på att få höra något där istället. Vid tretiden blev vi rätt trötta, Oscar somnade, men jag tvingade honom att vakna, för jag var rädd för att jag ensam skulle vara tvungen att uppleva något kusligt, hehe.
Inget alls hände dock under natten, utan vid femsnåret somnade vi gott och vaknade åter upp vid nio. Vi var både lättade och besvikna över att det varit lugnt hela natten, men då sa Oscar "Ja, nu får det hända vad det vill, för nu är det morgon och ljust." - och så började spökerierna!
Det var inte bara jag och Oscar som sov i prästgården den natten, utan även en familj på tre. Dessa hade dock beställt frukost, så de hade gått ner på nedervåningen innan oss. Vi var alltså ensamma på övervåningen. Efter ett tag bestämde även vi oss för att gå ner. Då hörde Oscar hur de pratade där nere, vilket vi inte tyckte var så konstigt... tills vi insåg att vi var helt själva i huset. De andra som bott där, hade alltså redan dragit hem. Då blev ju jag genast intresserad och ville kolla mer, men Oscar kände inte riktigt för det. Så vi stod där i hallen och jag skulle just bege mig in igen, då jag hörde världens duns från övervåningen. Det lät som någon trillade ner från en säng, som om det vore en hund. Det liksom dunsade och rev. Då kutade vi båda raka vägen ut ur huset. Jag var livrädd och helt säker på att "det spökar där!!!".
Vi gick sedan in igen, och då hörde Oscar barnasång och kände någon som tryckte honom på axeln. Han upplevde mer saker än mig, men den där dunsen var nog med bevis för mig. Jag tycker även att den dåliga stämningen, alla hemskheter som inträffat där, känns. Det är tungt att vara inne i det huset.
Vi avslutade det hela med en fika i huset, då prästgården agerar som fik om dagarna mellan 11-17. Dit bör ni åka om ni känner för att besöka stället, men inte sova där.
Om ni vill veta vad som inträffat i huset, anledningar till varför det spökar, osv, kan ni läsa det HÄR (googla om ni vill veta ännu mer, "Det okända" har även varit på besök, och ni kan se deras ebsök på youtube). Det var en kul och spännande övernattning, jag återkommer gärna!
