Josefin Kullberg

Som jag sa tidigare är det ett under att vi tog oss hem allihop. Klockan två i går skulle vi börja dra oss mot flygplatsen - och då var min ena vän helt borta. Vi hade ingen aning om vart hon var, och eftersom hennes mobil blev stulen på stranden under San Juan firandet så visste vi inte hur vi skulle nå henne. Så jag och min andra vän började ensamma ta oss mot tågstationen, där vi sedan skulle ta tåg till flyget. Som tur var fick vi tag på vår borttappade vän på tunnelbanan - just när hoppet kändes ute. Jag har aldrig varit så orolig i hela mitt liv. Men sen hände det fler saker som ställde till med problem. Vi åkte till exempel till fel tågstation och var tvungen betala 90 euro för taxi till flytplatsen.Inte så himla rockigt, men men. Vi var inte ens hundra på om vi skulle hinna med flyget då. Sen när vi anlände till flygplatsen och skulle checka in så insåg vi att det på min biljett stod att jag kom från Slovakien. Haha. Ganska komiskt. Men vi är nu hemma, och det är det enda som räknas!