Jämt nu går precis allt fel. Inget har gått rätt på något vis på hur länge som helst. Det känns som livet går sönder lite för varje dag som går. Fast så himla dåligt över det mår jag inte. Jag mår ganska bra. Fast det är bara jobbigt när allt ska töla sig. Det känns som att skolan går åt skogen. Skolan har aldrig varit svår för mig eller så... men nu blir det endast fel. Jag orkar ju inte lägga ner mig. Sänker mig gör jag knappast, men de där höjningarna kan man nog glömma. Och sen så allt annat då... Familj, vänner, drömmar och hopp. Det blir fel. Fel, fel, fel.
Fast det känns trots allt bra.
