Detta med att åka som au pair

 
Som jag har velat, fram och tillbaks. Ena stunden tror jag att jag vet, i nästa känner jag mig helt borta. Jag vet inte om jag har haft enorm otur, eller om det helt enkelt inte är meningen - i alla fall inte just nu. Efter att ha varit ute på au pair-sidan sedan i december 2014, har jag varit i kontakt med fyra familjer, men ingen har lett till en matching. Det har helt enklet inte känts rätt, antingen för mig, eller familjen. Och många gånger har det känts hopplöst, och att jag bara ska skita i allt.
 
Nu börjar sommaren närma sig, och jag känner bara mer och mer att jag vill stanna i Sverige ett tag till. Jag har saker inplanerad i sommar som jag inte vill missa, samt att jag har fått mig sommarjobb, och det skulle kännas rejält taskigt att bara dra mitt i. Så det jag har kommit fram till, är att stanna tills i höst. Vad det blir i höst, vet jag inte riktigt än. Men det jag är säker på, är att jag ska påbörja någon slags resa. Om det är att backpacka på andra sidan jorden, studera på universitet, eller åka som au pair till USA, vet jag inte ännu. Men jag har ett tag att fundera på det. Jag känner hur som helst att jag vill göra något. Blir rik på erfarenhet, se världen, lära mig nya ting, växa som person... ja, jag vill göra något som får mig att må bra, något som jag anser är vettigt och som tillför något till mitt liv. Jag har stora planer, otroligt mycket som jag vill göra... men det finns så mycket som stoppar, känns det som. En slags rädsla av att åka själv, bara lämna allt. Men jag antar att det är dags att rycka upp sig, följa sina egna drömmar. Ingen annan kan göra så att man blir lycklig, det gör man själv. Och för att bli det, antar jag att man måste våga ta risker, bara kasta sig ut i livet och inte tänka för mycket.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0