Josefin Kullberg

 

Första gången jag kom i kontakt med begreppet sömnparalys, var efter Magaluf. Jag och de andra två tjejerna som var iväg, hamnade nämligen i en otroligt konstig sömn där nere. Vi sov, men märkte aldrig att vi sov. Jag vet inte riktigt om det var sömnparalyser vi upplevde, eller om vi helt enkelt bara sov för lite, och blev så konstiga av det.

 

Men förra vecka är jag däremot helt säker på att jag upplevde min första, riktiga sömnparalys. Det var så himla obehagligt. För er som inte vet vad det är, är det ett läge man är så nära sömn man näst intill kan komma. Men man är vaken. Det är en stadium där du är mittemellan att sova och vara vaken. Hur som haver, sömnparalyser är ofta läskiga upplevelser. Man kan se saker som egentligen inte finns, och även om man på ett sätt är vaken, så är kroppen såpass avslappnad att den inte kan röra sig. Det är viktigt att förståa att det som händer, egentligen inte händer, att man faktiskt inte ska vara rädd. Men det är lättare sagt än gjort, då det känns såpass verkligt.

 

Det var på fredagsmorgonen det inträffade. Jag kunde ta sovmorgon, då jag var ledig, så självfallet gjorde jag det Mamma var dock uppe, för hon skulle till jobbet. Helt plötsligt vaknade jag och hörde hur mamma gick omkring ute i hallen. Men sedan började en svart skugga uppenbara sig intill mig. Skuggan kom allt närmare, och sedan började jag frysa och rysa ofattbart mycket. Jag försökte verkligen ropa på mamma, men jag kunde inte. Inte ett ljud ville komma fram, bara nåt hest kraxande som knappt kunde kallas för ljud. Det konstigaste av allt, var att jag ville ropa "Mamma, morfar är här". Som om skuggan skulle vara min döda morfar eller något(?). Så himla läskigt. Jag försökte även sträcka mig efter mobilen, men jag kunde inte. Då insåg jag det, det var tvunget att vara en sömnparalys. Det gjorde mig något mer avslappnad, men det var ändå extremt obehagligt. Till sist började skuggan minska, och till sist försvann den. Då blev jag väldigt yr, sedan var allt som vanligt.

 

Jag vet då inte, jag har aldrig varit med om något liknande. Jätteobehagligt, inget jag vill vara med om igen. Mamma berättade sedan att hon under morgonen kommit in till mig, men att jag inte varit vaken. När hon sa det, for en vag aning om att hon faktiskt kikat in i mitt rum där under morgonen, men att jag inte kunnat visa att jag var vaken. Ja, sömnparalyser är konstiga saker. Har någon av er varit med om en?