Konstiga saker som skedde i Stockholm

 
Ofta när jag ger mig av på små trippar, vart som helst i världen, händer det alltid - verkligen alltid - något konstigt och, ja, dumt. Denna  lilla Stockholmsresa var inget undantag. Vi kan ju börja med att berätta vad som hände på konserten. 
 
Innan showen skulle börja köpte vi två vattenflaskor och en påse med Ahlgrens bilar. Allt var frid och fröjd ändå tills konserten drog igång. Man får sällan behålla korkarna till vattenflaskorna, varför vet jag inte, men man får bara inte det. Och denna gång var inget undantag. Trots att de saknade kork så valde vi att ställa dem under våra stoler, för vi skulle ju bara sitta ner. Men jag tror vi stod mer under konserten än vad vi satt. Och helt plötsligt välter en av vattenflaskorna. Jag hinner tänka "Tur, vi har i alla fall en kvar". Men så välter den andra också. Det var vatten överallt. Vi var blöta, skorna, väskorna, ja, allt var blött.  Under tiden som vi var dyblöta, kämpade vi med att lägga upp allt på våra stolar, så att allt som redan var blött, inte skulle bli ännu blötare. Men när vi stod, satt, stod, satt, trillade ändå allt ner gång på gång. Likaså bilpåsen. Efter konserten låg det massa godisbilar i lokavatten och flöt. Vi hann knappt varken äta eller dricka något. Haha!
 
Låt mig nu fortsätta med att berätta om nästa sak: den extremt konstiga kommentaren! Vi var på väg till centralstationen för att lasta in våra väskor och påsar i ett fack. Vi hade helt enklet för mycket saker att bära för att orka gå runt på stan. Så vi vandrade där, och helt plötsligt ser jag hur en man i trettioårsåldern börjar söka mig med blicken. Vi går mot varanda, och jag tror först att han ska fråga mig något. Men när vi möts, så tittar han på mig och säger: "Du ser ju ut som en hamster", och så fortsätter han vidare. Haha alttså VA?! Var det en komplimang? En förnedring? Eller berodde det på att jag bar på massa grejer? Konstigt var det hur som helst. Jag och Linnea kommer härdanefter gå under namnet hamstern och Helena (de skrev Helena istälet för Linnea på hennes starbucks-mugg). Skämt och sido.
 
Sen har vi den sista saken: när vi skulle hem. Vi hade dubbla biljetter, en till Karlstad och en till Torsby. När vi hade visat upp biljetten när vi var på väg till Karlstad så sa jag till Linnea: "Släng de där nu". Och så gjorde vi det. Men saken var att båda biljetterna stod på papprena. Som tur var kom Linnea på detta just när vi skulle gå av tåget. "Den andra biljetten står ju på papprena vi slängde!". Ja, just det. Så då fick vi helt enklet börja gräva i soppåsen. Trevligt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0