En läskig och rolig historia

Ursäkta att det tog ett tag innan jag la upp den, men her we go! Läs allt, det är ganska kul! 
 
Natten mot onsdag jobbade jag natt, men jag skulle iväg till skolan dagen efter, så jag hade gått upp runt sex-tiden för att duscha och fixa mig. Det blev så himla varmt efter att jag duschat, så jag öppnade fönstret i köket. Jag insåg även att det var alldeles för mörkt för att sminka sig, så jag vecklade upp persiennerna (drog alltså inte upp dem) så att ljuset kunde flöda in. Efter det satte jag mig i soffan och började föna håret. Då jag satt där tittade jag bort mot köksfönstret som man kan se från teverummet - och det var då, när jag var mitt uppe i att föna håret, som jag skådade något hemskt. 
 
Utanför fönstret såg jag något svart. Det såg ut som om någon hukade sig och kikade in genom det öppna fönstret. Först tänkte jag: Det är buskarna som ser ut så eller det har alltid sett ut så. Men jag förstod ganska snabbt att så inte var fallet. Jag frös till is och visste inte vad jag skulle göra. Det skulle bara vara några pinnar utanför fönstret - inte något svart. Jag kände hur paniken flög över mig. Jag stängde av fönen och stod i dörröppningen mellan teverummet och köket. Jag försökte se om det verkligen var någon som stod där ute och tittade in. Jag såg absolut något som rörde sig, men var det verkligen en människa? Jag försökte komma på massvis med tänkbara saker som det skulle kunna vara, som en svart påse, till exempel. Men till sist kände jag bara: Hjälp, det är någon utanför fönstret!!
 
Jag kunde ju inte direkt springa och stänga fönstret - personen utanför kunde ju vara en mördare. Jag hade heller ingen lust med att dra för persiennerna - då kanske personen utanför skulle hoppa in och döda mig. Jag var livrädd. Jag kutade in i personalrummet och ringde min mamma. Jag tänkte hela tiden: Tänk om hen går in genom fönstret nu när jag inte ser!! Hjärtat slog så hårt att jag trodde att det skulle sprängas. När mamma svarade så förklade jag situationen. Jag började nästan gråta av rädsla. Hon sa åt mig att ringa polisen, men jag tänkte: Bäst att jag kollar om personen är kvar. 
 
Jag gick ut ur personalrummet - ingen var kvar vid fönstret. Jag drog lättnadens suck. Snabbt som attan sprang jag till fönstret och stängde det. Men just när jag skulle dra ner den andra persiennen (det var två fönster som jag hade dragit upp persiennerna på) så hoppade jag högt. Hjärtat gjorde en volt och det kändes som om jag dog. En jäkla katt hoppade upp på fönsterbrädan där ute. Katten var svart. Det tog inte många sekunder innan jag förstod att det var katten som kikat in. Puh, vilken tur!
 
Men vad roligt det hade varit om jag ringt polisen på grund av en katt, haha! Det ni, det hade varit grejer det. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0