22 November 2011
Min kväll igår var bedrövlig. Jag bara grät och grät. Det slutade aldrig, tårarna bara rann. Jag liksom brakade ihop. Alldeles för lite sömn, för hög press i skolan, jättetrött, ett prov som jag inte kunde, förtvivlan över hur dum jag var, saknaden av det som var så mycket bättre förr, det hemska med att bli stor och allt annat som jag var less på blev för mycket. Bägaren rann över. Känslorna forsade ut. Jag var så himla utmattad.
I morse ville jag inte ens gå till skolan. Var så trött och stängde av alarmet. Vid sju gick jag upp i alla fall. Jag åkte till skolan och var jättenervös inför provet, som förövrigt gick skit. Vill bara lägga mig under täcket och stanna där i några månader.
Vi fick sluta efter provet, så jag var hemma vid elva. Jag förtjänade verkligen oboyen och smörgåsen som jag då fixade åt mig själv till frukost. Nu ska jag göra vad jag än känner för, för det är jag så värd idag.
I morse ville jag inte ens gå till skolan. Var så trött och stängde av alarmet. Vid sju gick jag upp i alla fall. Jag åkte till skolan och var jättenervös inför provet, som förövrigt gick skit. Vill bara lägga mig under täcket och stanna där i några månader.
Vi fick sluta efter provet, så jag var hemma vid elva. Jag förtjänade verkligen oboyen och smörgåsen som jag då fixade åt mig själv till frukost. Nu ska jag göra vad jag än känner för, för det är jag så värd idag.
Kommentarer
Trackback
