Josefin Kullberg

Min tid på högstadiet går inte att förklara..! Det har varit så himla kul. Kan inte annat än tacka min klass för att det varit så bra som det varit, för det är faktiskt den som gjort skoltiden såpass rolig. Vi är ingen perfekt klass, men det är sällan bråk annat töl. Vi kanske gnäller och surar lite ibland, men det är inget som man bryr sig om. Vi blev väl en liten familj. "Vi var en gullig klass." Lite små-charmig. Jag har trivits prima.
I sjuan var jag väldigt osäker och blyg. Ingen visste nog riktigt vem jag var. Jag var en blond liten tjockis, hehe. Nästan lite gulligt det med. Jag minns inte så mycket av sjuan, eller jo, det gör jag. Vi hade lektiner i baracker som var blå och hade lektioner i Ekeby. På fredagar hade vi under sista timmen engelska, den var allt annat än lugn. Oj, vad vi härjade då! Folk låg på golvet, stod på bänkar (nästan iaf..) och så sjöng vi till Ghostbusters. Sen så hade jag mitt skåp längst in längst ner. Jag fick nya vänner och kom vissa närmare.
I åttan hände det saker som förändrade mig. Jag blev en annan person, fast ändå inte. Jag växte nog lite grand. Men vad hände i åttan..? Vi fick betyg. Jag förstod att jag suger i de estetsiska ämnena och var en mycket bättre teoretiker. Man annars så minns jag inte mycket. Jag och resten hade det nog rätt kul. Det flöt på och gick fort.
I nian blev allt så mäktigt. Betygen blev viktigare och framtiden kröp sig närmare. Man blev så himla stor. Och massa Nationella i matte och engelska... Man blev så skoltrött. Jag växte riktigt i nian, verkligen. Det var först då som jag började bli stabil. Våga saker. Nian var tuffast, roligast och snbbast.
Jag kan inte beskriva mina tre år på Fryken. Det har varit helt awsome. Jag saknar det redan. Fast det kommer bli bra nu med. Jag är nöjd med betygen och allt som hänt. Det är great.


Enjoy life, it's an amazing gift.