Josefin Kullberg

Idag hade vi nationellt kursprov i matte. Som tur var så fick jag tag på en miniräknare, min lärare var snäll och lånade ut sin. Första delen kändes bra, men resten, ojoj... Jag tror inte ens att vi ska snacka om det. Jag kände verkligen bara "Varför går jag det här programmet?!?!" Men samtidigt så kände jag en känsla som jag inte känt på länge: (hör hur töntigt detta låter nu! riktigt nördigt..!) Det var kul med matte! Men det var bara alltså under första delen, resten sög.
Men jag börjar allt mer bli säkrare på att jag vill flytta här ifrån. Jag lämnar inget här, det finns inget att sakna direkt. Så jag ska leta ännu mera efter program som jag ska söka in på i början av februari nästa år.

Nu sitter jag och lyssnar på Kelly Clarksons ganska så nya album och sörplar kaffe. Samtidigt läser jag bloggar som jag följer, kollar på kläder och kikar på om det hänt något nytt på facebook. En helt vanlig eftermiddag helt enkelt. Nu ska jag besöka pianot. Bye.