Josefin Kullberg

Går långsamt framåt
Försöker nå ljuset
Stegen är tunga
Blundar för att slippa se
Det gör ont
Andas sakta för att slippa smärtan
Slutar tänka för att inte minnas
Biter mig hårt i läppen för att förstå att det är sant
Ser mig om en sista gång
Ser sanningen
Vet att det är över
Allt som var har försvunnit
De har gått
Ingen finns kvar
Den som alltid stod vid sidan om är borta
Helt ensam
Stannar och känner tårarna som bränner
Låter dom rinna
Såren som en gång fanns är öppna igen
Och ingen kan göra det bra igen
För de har alla gett sig av
Och jag står ensam kvar